Äldre

gamla drömmar vaknar upp igen, men samma tvekan och tvivel finns kvar. Tror på ett liv i egen utveckling som kanske inte har samma fart som trycket utanpå.

läser bok om ett liv i misär och uppfattar min egen vardag lite ljusare, blir kallad gammal men känner mig ung.

av ett 156-delars lapptäcke återstår bara 4 och en baksida. men kommer underfund med att det kanske inte kommer passa i mitt farmor/bordell rum. hittar 500kr på nattduksbordet varje morgon, så slitet kanske är värt det.

ångrar en del att jag inte spenderade mer tid med min farmor, hon hade kunnat lära mig mycket om trädgårdar och stickning och virka spetsdukar.

adjö tills vidare.